Plötsligt så händer det...
Idag har jag tvättat bilen i en automattvätthall.
Till att börja med var allt som vanligt. Jag knappade in sifferkoden, dörrarna öppnades, jag körde in, dörrarna stängdes, jag stängde av motor och drog åt handbroms och löste korsord medan tvätten dundrade på därute. Så var del 1 av rengöringen klar. Plastväggen till torkavdelningen öppnades. Lampan blinkade grönt, Fram.
Jag körde fram, stannade när det blinkade Stopp i rött. Plastväggen stängdes. Nästa bil körde in i avdelning 1. Torkmaskinen sprutade något, rörde sig en liten bit... och stannade. Alla lampor blinkade samtidigt FRAM, STOPP, BACKA, FRAM, STOPP, BACKA .
Porten ut var dock stängd.
Ingen skylt med anvisning om VAD GÖRA syntes. Inga telefonnummer att ringa syntes någonstans. Nåja, något larm måste väl ändå gå inne på macken.
Icke!
Jag provade ett antal gånger med att backa och köra fram igen, för att hitta någon liten fotocell som kunde tänkas vilja tala om att jag och Charlie (som bilen heter ) nu var där.
Icke!
Jag körde ända fram till porten för att kolla om där fanns någon liten mackapär som kunde känna av att vi ville ut.
Icke!
Men i porten fanns en liten dörr tänkt för folk som vill gå ut. Just när jag tänkte kliva ur bilen - med huvudet fullt av bilder från filmen "Vi hade i alla fall vackert väder" där familjefadern gör just det och spolas upp på vindrutan och åker med i borstandet - rörde maskineriet lite på sig och väste.
Jag satt kvar.
Till slut tog jag ändå risken att vatten skulle börja spruta och gick ur bilen för att ta mig ut och få hjälp från folk inne på macken. Den lilla dörren gick inte att öppna...
Bilen bakom mig hade vid det laget tvättats klar och plastväggen öppnades för att den bilen skulle kunna köra över till torkavdelningen.
Men där stod ju Charlie och jag.
Av minspel och gester som föraren av den andra bilen uppvisade fick jag intrycket att han tvivlade på mina förståndsgåvor. Jag gick dit, slet upp bildörren... Nä, naturligtvis inte, vad tror ni om mig?
Nu var det helt tydligt att någon övervakning av vad som skedde i tvättautomaten inte fanns. En reklamslogan rann upp i huvudet och jag tog upp min mobil, ringde "118 100 numret till nästan allt och alla..."och bad dem koppla mig till macken. Kontakt till sist. En ung tjej kom ut och fick meka en stund med all elektronik. Till slut fick hon igång apparaturen igen.
Så ha mobilen med in i tvättautomaten och förakta inte reklamen! ;-)
skriven
Vilket äventyr.. få förunnat att genomleva.. *L* Själv hade jag nog lagt mig på tutan för att försöka tillkalla uppmärksamhet.. o förmodligen hade maskineriet startat när någon kommit för att kolla vad som väsnades.. Fast då hade jag bara sagt att jag tutade i takt med musiken istället för att sjunga.. ;-D
Hoppas Din valborg blir en fortsatt trevlig valborg!