Gi' dig August...
DN utropar idag lyckligt att den politiska bloggen är en flopp. Detta verifieras av medieforskaren Kent Asp. Floppen består i att de inte har någon påverkan på den allmänna opinionen. Som jag förstår det så likställs bloggosfären, av både DN och medieforskaren, med de politiska bloggarna. Vidare menar man att de politiska bloggarna läses enbart av de andra politiska bloggarna.
Jaha. Och?
Man blir ju trött.
Uppenbarligen har ledarskribenterna ängslats för att de politiska bloggarna ska ockupera ledarskribenternas arena. Krönikörer i allehanda tidningar ängslas å sin sida för att bloggare av alla slag ska ta över deras arena och förminska statusen i begreppet krönikör.
Medierna både bekämpar bloggandet genom att skriva nedlåtande om bloggare, som vore vi en homogen massa och utnyttjar bloggandet, genom att skapa egna bloggportaler eller utropa sina egna journalister till något slags elitbloggare.
Hur länge ska de etablerade medierna hålla på att pilla på sin sårskorpa?
När ska man börja se bloggandet som en kulturyttring, samhällsfenomen, webbutveckling... eller nå't annat intressant?
När ska medierna fascineras av denna skrivlust som uppenbarligen frodas bland människor av alla åldrar?
När ska medierna upptäcka det fantastiska och seriösa engagemang i så vitt skilda saker som miljöfrågor, mat, inredning, litteratur, musik etc (och för den delen även politik) som driver människor att dela med sig av tips och råd och intressanta nyheter från världens alla hörn?
När ska medierna inse att allt som föraktfullt avfärdas som dagboksblogg faktiskt är enormt intressanta samtidsdokument?
För en medieforskare borde bloggosfären erbjuda fantastiska forskningsobjekt. Men nej, någon seriös forskning om bloggfenomenet verkar inte stå för dörren. Kanske medieforskning överhuvudtaget inte är så seriös?
Som sagt. Man blir ju trött. Trött på detta enahanda tjat om bloggandet.
I likhet med gumman som stod på stranden och såg sin gubbe gå igenom isen och desperat klösa efter fäste på iskanterna för att ta sig ur sin farliga belägenhet, vill jag ropa till medier och medieforskare:
"Gi' dig August - du förstör bare naglan!"
En resa
Jag har varit bortrest från bloggen ett tag.
Nu har jag fått klart för mig var jag varit.
Jag har varit i den del av tillvaron som heter "Berg av Arbete".
På kartan över dessa trakter kunde jag följa min resa som gått fram och tillbaka mellan orter som "Totalt Glömt Bort", ett större samhälle i en bergig trakt., storstaden "Stress" som ligger på höglandet strax öster om bergstoppen "Administrationen" och byarna "Ringa" och "Ringa tillbaka". Jag funderar på att ta mig till storstaden "Förändring" bara jag hittar något transportmedel.
Nä, jag har inte blivit fullständigt tokig - jag har läst "Tillvarons atlas" av Louise von Swaaj. Läst och läst... det är en atlas med kommentarer så man läser den som man läser en kartbok. En helt enastående bok. Tillvaron är kartlagd och via 21 kartor kan man leta sig fram genom områden som det jag beskrev här ovan eller som "De glömda öarna" där allt man glömmer finns... byn "Mammas födelsedag", staden "Nycklarna"... Till varje område finns en text som resonerar runt områdets innebörd.
En bok att filosofera över. Den kom redan 2000 så den kanske inte är helt lätt att få tag i, i dessa tider då böcker är färskvaror medan frukt och grönsaker i butiken håller i evighet. Men den är värd att leta efter.
Ja... vad kan jag... du... vi göra?
1. Skaffa oss kunskap
2. Göra medvetna val
Var skaffar man sig då kunskap?
1. Det finns en LÄSVÄRD statlig utredning från 2005 som heter
BILEN, BIFFEN, BOSTADEN Hållbara laster - smartare konsumtion
Den hittar man här pdf-fil
2. Svenska Naturskyddsföreningen har mycket information på sin webbplats:
Handla Miljövänligt A till Ö - här finns handfasta tips om vad vi kan göra i vår vardag
3. Rapporten "Hur många svenskar tål världen? Miljöeffekter i Syd av svensk konsumtion" visar med förfärande tydlighet vad västvärlden tanklöst konsumerar och vad det leder till. Bakgrunden till våra ekologiska fotavtryck. Gedigen men lättläst rapport som sätter saker i globalt sammanhang. Här hittar man rapporten pdf-fil
Vi kan alla förändra mycket med hyfsat små insatser. Vi kan självklart förändra ändå mer med större insatser. Det är dock inte frågan om att vi behöver bosätta oss i jordkulor och äta nötter. Inte än.
Men om vi inte sätter oss in i frågorna och börjar göra medvetna val av fritt val kommer uppenbarligen naturen att välja åt oss. Världsnaturfonden skriver "Om vi fortsätter att leva som idag behövs det två jordklot år 2050 för att klara vår livsstil."
And who gives a shit?
Jag och du och vi som konsumerar som mest idag, är ju högst troligt, borta sedan länge även om det sägs att ont krut inte förgås så lätt. Men jag kan även bli 97 år gammal. 54 + 43= 97. Det är bara 43 år tills vi behöver ytterligare ett jordklot. Man kan ju tänka sig att de sista 10 -15 åren inte heller blir så festliga efter att vi glufsat i oss våra sista odlade tropiska räkor och paxat vår sista solstol på den fjärran stranden.
Det finns en ganska vanligt förekommande argumentation som går ut på att så länge inte regeringar, politiker och stora företag gör något behöver inte jag som enskild människa göra något. Strutsmentalitet och egoism, menar jag. Företag säljer det vi köper. Politiker stöter sig inte gärna med företag. Gör medvetna val och påverka både företag och politik.
43 år...
Hur gamla är dina barn år 2050?
Hur gamla är dina barnbarn år 2050?
Åk åtminstone tåg och ge f*n i odlade tropiska räkor!
Jag har tappat mitt band, mitt credo
Upptäckte det igår på Tykobrahedagen... "Frukta icke" stod det på bandet...
Jag har säkert ställt till det alldeles själv då jag fipplat en del med kodmallarna på sistone.
Nå, jag kunde ju göra ett nytt - om jag bara hittade tillbaka till fabriken där man gör egna band.
Men den länken har jag förstås inte sparat!
Någon som vet?
6 oktober- en tykobrahedag!
Beräkningen visar också hur långt in på året vår årliga ranson räcker. I år tog den slut snabbare än någonsin. Ransonen tog slut idag 6 oktober. 6 oktober är enligt Bondepraktikan dessutom en tykobrahedag, en årlig otursdag då man inte ska gifta sig, , flytta, byta jobb, påbörja en resa eller inleda en rättegång. Om man gör det drabbas man av olycka, vedermödor, fattigdom, förlust och undergång.
Några exempel på hur Overshoot-dagen tidigarelagts pga vår ökande konsumtion av våra gemensamma naturtillgångar:
1987: 19:e december
1995: 21:a november
2006: 9:e oktober
2007: 6:e oktober
Fram till 1987 använde mänskligheten inte mer av jordens resurser än vad naturen själv hann med att förnya.
Sverige ligger på åttonde plats bland världens länder då det gäller hur stort ekologiskt fotavtryck vi avger/ person. Det är inte någon hedrande placering. Vi hör alltså till de länder som överutnyttjar våra gemensamma tillgångar mest.
Före oss finns
1.UNITED ARAB EMIRATES
2.UNITED STATES OF AMERICA
3. FINLAND
4. CANADA
5. KUWAIT
6. AUSTRALIA
7. ESTONIA
källa : Living Planet Report från WWF (pdf-fil)Sveriges gemensamma ekologiska fotavtryck blir naturligtvis oändligt mycket mindre än fotavtrycket från länder som har många invånare. Kina blir därför en riktig resursslukare i kraft av sin numerär och blir allt värre i takt med att allt fler kineser tillägnar sig västerländsk livsstil.
Turismen är en stor del av denna resursförbrukning. 1990 gjorde kineserna 600.000 turistresor till utlandet, i år kommer de att göra 34 miljoner, år 2020 beräknas de göra 100 miljoner resor.
Den kinesiska ekonomin som "alla" företag fröjdas åt och kämpar för att ta del av är således såvitt jag begriper, ett allvarligt hot mot jordens överlevnad eftersom den för med sig att kineserna tar efter den västerländska livsstilen. Västvärldens hunger efter profit driver på den kinesiska ekonomin eftersom väst investerar och räknar hem vinster. Baksidan av den av ekonomer och företagare omhuldade globaliseringen.
WWF Världsnaturfonden, skriver på sin hemsida:
Om alla på jorden skulle leva som vi i Sverige skulle det behövas 3,4 jordklot medan en amerikansk livsstil skulle kräva 5,3 jordklot.
Slutsatsen måste bli att vi i väst kan inte leva som vi gör och kineserna kan inte ta efter vårt resurskrävande sätt att leva. Fram till 1987 låg vi alltså i fas med naturtillgångarna. Vad har jag, du, vi förändrat i vårt sätt att leva som tär mer på jordens resurser sedan dess? Det kan väl vara en lämplig fråga att ställa till sig själv.
Det är t.ex. inte en mänsklig rättighet att
* flyga
* köra stadsjeepar
* köpa hitflugen exotisk mat
* ha året-runt-tillgång till alla sorters frukter och grönsaker
Ett oväntat argument i konstdebatten
När det gäller konst är jag en intresserad amatör men med starka åsikter om vad jag gillar och inte. Offentlig konstdebatt synes mig ofta sökt och stundtals obegriplig. Jag har väldigt svårt för att relatera till den konceptuella konsten som tycks vara så i ropet. Därmed inte sagt att jag enbart gillar föreställande konst eller små blommiga akvareller.
Den avbildande konsten förhånas ofta av nutida konsttyckare. Otidsenligt och bakåtsträvande är ord som hörs. Enligt en välinformerad källa finns det inte längre några kurser i måleriteknik på Konstfack. Man satsar på den konceptuella konsten. Om det är sant är det en förfärlig utveckling som skett.
Några små krav tycker jag man kan ställa på den som vill kalla sig konstnär. Jag tycker att en konstnär ska kunna sitt hantverk. Det vill säga en konstnär ska kunna avbilda, kunna saker som perspektiv, teknik och material. Att konstnären sedan söker sitt eget uttryck och inte stannar vid att vara en god illustratör är det som enligt min ringa mening gör personen till konstnär. Nog borde väl en högskoleutbildning därmed erbjuda avancerad utbildning i måleriteknik?
Svenska Dagbladet skriver om att forskare arbetar med att analysera konstverk som föreställer solnedgångar från 1400-talet och fram till och med 1800-talet för att studera hur klimatet har varierat historiskt. På det sättet hoppas de kunna förbättra prognoserna för konsekvenserna av dagens klimatförändringar.
Se där ett oväntat argument för värdet av konst som avbildar!
Som tröst till de som tycker att jag rackar ner på modern, abstrakt konst bjuder jag på min egen solnedgångsbild, skapad som action painting i Jackson Pollocks anda. Prova själv på denna webbsida.
Klicka för större bild
Tvivlar på ångerns äkthet
Däremot tvivlar jag på hans ånger och ångest inför det "monster bloggen blivit". Det är väl så enkelt att när han gav sig på en i den egna flocken så valde han en hanne som hade högre status än han själv. Tidningen blev till slut tvungen att agera.
Den självrannsakan som nu flödar ut i media via aftonbladet.se är ren och skär överlevnadsstrategi .
Här delas skulden ut och ingen liten bit blev kvar till honom själv. Han fick ett spännande uppdrag men det blev ett monster. Han föraktar sin läsekrets som blodtörstigt hejar på. Stackarn! Inlurad i denna mardröm. I händerna på den hjärtlösa allmänheten har han våndats inför allt han varit tvungen att skriva.
Genomskinligt, klassiskt inslag i mobbarens självförsvar. En annan klassisk ingrediens är att mobbarens föräldrar benhårt försvarar sin illvilliga avkomma. Och detta har förekommit även i detta fall. Själva modern var ju ute i bladet nyss och försvarade "sin gosse".
Men som sagt, det handlar om överlevnad i en tuff bransch - någonstans i medievärlden vill han väl ha ett välbetalt hörn även i framtiden.
En intressant fråga är hur Kulturredaktionen på DN känner inför den helsidesartikel, den rena hyllningsartikeln, de publicerade för någon månad sedan. Det lär vi aldrig få veta men en liten stund av självrannsakan kan de väl ha i hemlighet och lova varandra att aldrig någonsin gå på så'na lätta finter i fortsättningen.
Nu stundar förstås en PK-debatt i riksmedia som kommer att gå ut på att klumpa ihop alla vanliga bloggare och stämpla oss som djävulens avkomma. Under tiden knogar vi var och en på med våra olika bloggar utifrån våra olika drivkrafter.
