En liten tant

En femtiotalist betraktar världen och strävar på med sitt liv.

Svar till Anna (Rosetta Sten)

Ett långt inlägg där jag återanvänder ett brev jag skrev till Mikael Wiehe efter att han uttalat sig negativt om fildelning. Citerar rakt av, men klipper några bitar som inte har med ämnet att göra. Jag citerar inte hans svar, då det var en privat kommunikation. När ni ser längden så tror jag att ni förstår och ursäktar att jag inte skriver om det.

----

Jag har länge följt din karriär, så länge jag kan minnas under mitt snart fyra årtionden långa liv, och din musik och dina tankar har alltid funnits där. Även om min musiksmak ändrats så har dock alltid dina sånger haft en speciell plats för mig.

Jag blev därför lite förvånad över dina uttalanden om fildelning. Jag är dock övertygad om att du är en resonabel person och som, även om du kanske står fast vid din ståndpunkt, är beredd att lyssna på andra sidans argument.

Jag tänkte därför försöka att förklara den ideologi som fildelningen är en del av, försöka visa att det egentligen inte handlar om att tanka gratis musik, utan att det är något större och något positivt.

Det här är lite långt, men jag hoppas att du ändå finner det intressant nog för att ta dig tid att läsa det.

Tyvärr har fildelningen fått bli ansikte för en mycket större rörelse, trots att den bara är den radikala toppen på isberget. Den är, så att säga, vad KPML(r) var för vänstern. Att likställa den med hela rörelsen blir lika fel som de som idag försöker likställa hela socialismen med Stalin.

Först lite bakgrund. Denna rörelse har sin grund inom mitt område, programutveckling, och är cirka 20 år gammal där. Det man talar om där är 'fri programvara', och då pratar man egentligen inte om fri som i gratis, utan om fri som i frihet. För programvara talar man om fyra grundläggande friheter som man ska uppfylla för att kalla den fri:

Friheten att använda programvaran för vilket ändamål man vill.
Friheten att dela med sig av programvaran till andra.
Friheten att modifiera programvaran efter sina egna behov/önskemål.
Friheten att dela med sig av modifikationer man gjort.

Detta brukar man formalisera i en licens som garanterar att alla led lever upp till detta och inte försöker inskränka friheten kring produkten. Denna är baserad på copyrightlagstiftningen, men vänder den så att den istället garanterar att ingen enskild kan "stjäla" rätten att kopiera programvaran från allmänheten. I princip så sker detta genom att alla blir ägare, men bara på villkor att man accepterar att ägandet är icke-exklusivt. Den vanligaste av dessa licenser är GPL (General Public License), vilken man kan läsa på http://www.gnu.org/licenses/gpl.html. En annan populär licens som även brukar användas på annat än programvara är Creative Commons (http://creativecommons.org), vilken är en licens som man kan skräddarsy genom att plocka olika bitar, exempelvis kan man tillåta spridning, men bara i ickekommersiellt syfte eller bara i omodifierad form.

När man förklarat så här långt så brukar frågan "Varför ska man ge bort något som man kan ta betalt för?" och frågan "Varför ska konkurrenterna få utnyttja vår kod för att göra sin produkt bättre?" dyka upp.

Det finns många bra svar på de frågorna. Några som är viktiga för mig i mitt skapande (programmering och speldesign) är:

Det är ett roligare sätt att jobba. Man samarbetar med andra, men på ett oberoende sätt. Man kan koncentrera sig mer på det som är roligt, medan andra gör sådant som de tycker är roligt men som man själv tycker är tråkigt. Det finns alltid folk att fråga om råd. Det är, i brist på bättre ord, en mer energirik arbetsmiljö.

Det är ett kreativare sätt att jobba. Det finns som kreatör ingen större kick än att se någon ta något man gjort och ändra det till något som man inte själv ens tänkt på att det gick att göra. Det är lite som att se sitt barn växa upp och överträffa det man själv kunnat lära det. Det här är något som jag tror att du som musiker kan relatera till. Jag tror tex att Taube skulle mysa om han hört Thåströms 'Briggen Blue Bird av Hull' eller Wreswijks 'Sjuttonde balladen'. Jag tror också att Peggy Seeger skulle uppskatta den annorlunda vinkling du gjort på 'Song of Choice' (hennes är kritik mot de som väljer att titta bort, din är mer en hyllning till de som agerar).

Det är ett effektivare sätt att jobba. Man behöver inte hela tiden uppfinna hjulet, det är helt accepterat att använda bra komponenter som andra gjort. Detta innebär att man kan arbeta snabbare och bättre genom att "bygga med större klossar" och genom att använda färdiga bitar som är beprövade. Eller, som Isaac Newton uttryckte det, "If I have seen farther than others it is because I have stood on the shoulders of giants". Genom att fortsätta där andra slutat så kommer man längre än om alla börjar från början. Sprintertävlingen blir ett gemensamt stafettlopp.

Det är ett rättvisare sätt att jobba. "Status" styrs av kvaliteten på det arbete man gör, och de som gör bra arbete får större inflytande. I det traditionella arbetslivet borde det funka så, men i praktiken är det sällan så.

Det ger högre kvalitet på programkoden. Om massor av folk granskar koden så kommer felen att finnas och fixas.

Det är ekonomiskt fördelaktigt. Inom programvarubranchen så är kunderna inte ett dugg intresserade av att köpa X antal programrader skrivna specifikt för dem. De har ett problem, och de vill köpa en lösning. Genom att kunna anpassa befintliga lösningar för dem så kan man snabbare och billigare ge dem deras lösning, vilket är en konkurrensfördel. Det är dessutom ingen risk att man någonsin får slut på problem att lösa. Dessutom, och det här är kanske det viktigaste när man jämför med andra former av innehåll, exempelvis kultur, så är egentligen inte försäljning den största intäkten, mycket mer kommer från kringtjänster som tex installationshjälp, utbildning, support, anpassning av system, integrering med andra system osv. För musiker handlar det antagligen om att det kommer mer folk till spelningarna. Här har musiker kanske till och med en fördel jämfört med oss programmakare, eftersom någon annan kan lära sig nog för att utföra kringtjänsterna, medan bara Mikael Wiehe kan vara Mikael Wiehe på en scen.

Kontinuitet. Även om företaget som gör produkten förvinner så dör inte produkten. Även om produkten blir omodern och inte används längre (vanligt med programvara) så kommer den att finnas kvar så länge någon anser den värd att bevara. Detta är ett problem med dagens upphovsrätt, som gäller 70 år efter upphovsmannens död. Detta innebär att verken ofta hinner falla i glömska och försvinner innan de blir tillgängliga och kan bevaras. Försöker man hitta en halvokänd film som har några årtionden på nacken idag så ska man ha tur, för de finns ofta inte kvar, och finns de kvar så är det för att entusiaster bevarar kopior i digital form, i strid mot upphovsrätten.

Vad som är viktigt att förstå är att det inte är en "hippie-låt-oss-alla-hjälpas-åt-så-blir-det-bra"-filosofi. Det är en genomtänkt ideologi och en fungerande affärsmodell. De största utmanarna till jättar som Microsoft och Oracle idag är fri programvara (Linux, MySQL, Apache, PHP, OpenOffice med flera), och de har fått jättarna nervösa, rejält nervösa. Inget traditionellt kommersiellt företag skulle kunna utmana Microsoft utan att åka på stordäng, men med dessa modeller så kan man göra det.

Inte bara det, de är ekonomiskt hållbara, trots att vem som helst kan använda produkterna helt gratis. Till exemple köptes MySQL för, om jag minns rätt, cirka 1 miljard dollar, och det är mycket pengar när man betänker att man fortfarande inte äger produkten mer än vad vem som helst som använder den gör. Det man köpte var kompetensen kring den och marknadsandelarna den håller. Även om man ignorerar dessa extrema köp så finns det massor av produkter som genererar bra vinst, trots att man kan använda dem gratis. De som finner produkten viktig vill ha den kvar, och de är beredda att betala för det.

Drivande tänkare inom denna rörelse är exempelvis:

Eben Moglen, grundare av Software Freedom Law Center och chefsjurist för Free Software Foundation. Det är också han som varit samordnande och huvudansvarig för GPL-licensen i dess senaste version.

Yochai Benkler, professor i affärsjuridik och författare till boken The Wealth of Networks (som kan laddas ner fritt på http://www.benkler.org/wealthofnetworks/index.php?title=MainPage).

Lawrence Lessig, juridikprofessor och grundare av Creative Commons och styrelsemedlem i Electronic Frontier Foundation och Software Freedom Law Center.

Richard Stallman, initiativtagare till GNU och till GPL-licensen, vilket bland annat gett upphov till Linux och dess kringprodukter.

Chris Anderson, författare till boken The Long Tail.

Det här är inte finniga tekniknördar, ungar som vill tanka gratis musik eller kollektivistiska hippies (även om Stallman ser ut som en sådan). Det här är framstående personer, välutbildade och med solida teorier bakom sin ideologi.

Det finns gott om material med dessa på nätet, både i textform och i form av videoupptagningar av föreläsningar på YouTube.

Men, man kan ju undra varför vi ska byta affärsmodell när den gamla funkat i cirka 200 år? Tja, förutsättningarna har ändrats. Framför allt är det fyra saker som ändrats när det handlar om digitala data:

Det är möjligt att producera ett godtyckligt antal exemplar av innehållet, utan förlust av kvalitet, och utan extra kostnad. Kostnaden ligger för att framställa produkten som sådan, massproduktionen är gratis.

En följd av ovanstående är att något har hänt som saknar historiskt motstycke: produktionskapaciteten per capita överstiger för första gången konsumptionskapaciteten per capita. Vi kan lätt mångfaldiga mer kultur än vad vi hinner ta åt oss, och den begränsande faktorn blir därför inte längre den traditionella marknadsekonomiska tillgång/efterfrågan-modellen utan den tid vi kan lägga på att ta del av kultur. Konkurrensmedlen blir nu kvalitet, till skillnad från som tidigare, produktionskapacitet och distributionskapacitet.

Kopieringen har kommit för att stanna. Oavsett om man gillar det eller inte så är den här, och det finns inga tekniska eller juridiska vägar att stoppa den, eftersom tekniken för att kryptera och gömma den är så mycket enklare att implementera än vad motmedel är.

Tekniken för att bli en producent av kultur är nu tillgänglig för en kostnad som är inom räckhåll för en hängiven hobbyist. Man behöver inte längre dyr studiotid, dyra tryckerier, dyr CD-produktion, dyr distribution, dyr marknadsföring och så vidare. Man kan spela in eller skriva med i princip vanlig datorutrustning, man kan sprida exemplar i digital form, man kan marknadsföra via internet. Detta kapar också bårt mellanhänder, vilket lämnar mer pengar i artistens ficka. En trevlig bieffekt av detta är att vi går från en renodlad modell med en grupp producenter och en grupp konsumenter och en skarp gräns mellan dem till en modell där alla kan producera (även om vissa kanske inte har talangen för det).

Lite spridda tankar kring detta:

Eben Moglen säger att ekonomin som en gång var en jordbruksekonomi, vilken gick över till en industriekonomi baserad på järn och senare olja har nu blivit en informationsekonomi. Hårdvaluta idag är kompetens och vetande, och kultur är en självklar ingrediens i det. För att de fattiga länderna i världen ska kunna komma ikapp så måste man ge dem denna valuta. Moglen jämför detta med moralen/omoralen i att, om man kunde baka tusen, en miljon eller en miljard limpor för samma kostnad som det kostar att göra en, är det då försvarbart att sälja dem även om de som svälter inte har råd att köpa dem? Som upphovsrätten fungerar idag så exkluderar man de fattiga från det som ger dem en möjlighet att komma ur sin situation, kunskap.

Eben Moglen säger också (citerat ur minnet): Jag säger inte att storföretagen inte ska äta, men de borde, precis som jag (klappar sig på magen), äta lite mindre. Andra citat från honom: "The more we give away, the richer we become." och "It's worth giving up a little in order to produce a sounder ecology for all. Think kindly about the idea of sharing.".

Fri programvara börjar få ett enormt genomslag, framför allt i länder som inte ännu byggt in sig i äldre system, men även i Sverige. De program jag gör används av svenska kommuner, och vi får in mer och mer förfrågningar om de fungerar med OpenOffice, MySQL, VirtualBox och andra liknande fria programvaror. Flera länder har gått över helt till fri programvara i skolor och/eller statlig förvaltning. En braziliansk minister motiverade det med "När jag kommer ut till väljarna och de får reda på att det kostar motsvarande 25 säckar kaffebönor för att vi ska använda Microsoft Office på en enda dator i ett år, då tycker de att jag är en idiot.". Ska man köpa Windows Vista och Microsoft Office i professional-varianterna så blir licenskostnaden cirka 7-8000 kr. Motsvarande licenskostnad för Linux och OpenOffice är 0, och då kommer man dessutom åt programkoden så att man kan anpassa dem för den egna organisationen. Dessa fria alternativ är dessutom inte sämre eller mindre utvecklade, tvärtom. Enbart IBM har 250 utvecklare som vidarutvecklar Linux, och de är bara en aktör av många, vilket ska sättas i proportion till att Windows utvecklas av ett team på cirka 300 personer.

Ett projekt, baserat på fri programvara och fria patent, som jag tror har potential att bli den enskilt viktigaste händelsen i datorernas historia, är OLPC-projektet (http://en.wikipedia.org/wiki/Olpc och http://www.laptop.org/vision/index.shtml). OLPC står för One Laptop Per Child. Projektet har som mål att ta fram en billig (ursprungsmålet var $100, men dollarns fall har ökat det lite) laptop specifikt byggd för utbildning av yngre barn, samt de kringsystem, rutiner och utbildningsplaner som behövs (dvs hela paketet, inte bara en pryl). Den innehåller massor av banbrytande teknologi, men viktigast är att den är specifik för ändamålet. Den är inte avsedd att lära dem datorer, den är avsedd som undervisningsstöd, och för att ett land ska få tillgång till den så ställer man motkrav, tex att de ska finnas för alla barn, inte bara vissa grupper. Den möjliggör många nya saker, exempelvis att man kan ha skolböcker i digital form, vilket är billigare än att trycka dem, även om man räknar med datorns kostnad, men den öppnar också upp världen för barnen via internet, vilket, hoppas jag, leder till att kommande generationer är mer förstående för andra folk. För den intresserade eleven är den i princip en universitetsutbildning på burk, även om man bor långt från alla universitet. Allt detta är möjligt för att man använder fria produkter och fria patent. Vill man stötta projektet kan man antingen donera, eller, om de har produktionskapacitet över, köpa en sådan dator enligt "Köp två, få en" där den andra går till ett behövande barn.

I The Long Tail beskrivs hur försäljningen, tack vare internet, gått från den traditionella storbolagsmodellen där man säljer mycket av få produkter till en modell där man säljer mindre, men av många produkter (http://en.wikipedia.org/wiki/Thelongtail). Detta stöttas av många undersökningar som visar på att internet och kopiering leder till minskade intäkter för "stora" artister och ökade intäkter för "små" artister. Personligen så välkomnar jag ett skifte som ger små/nya artister bättre chanser, även om det gör att superstjärnorna inte kan köpa en elfte Ferrari, det känns som en jämnare spelplan.

Någon, jag har för mig att det var Benkler, talar om att man som artist behöver hitta sina tusen hängivna fans. Med detta menar han tusen personer som är beredda att spendera en dagslön per år på sin favoritartist. Då går man runt och kan leva på det. Har man fler så är det ännu bättre, men det är dessa tusen som är basen.

Internet är suveränt för att hitta dessa tusen fans, eller, snarare, få dem att hitta artisten. Jag misstänker att YouTube, MySpace och liknande gett fler artister en publik än vad något skivbolag gjort. Artister som tidigare inte nått sin publik för att de inte fått skivkontrakt och inte blivit spelade på radio kan nu synas och hitta sin publik, med vars hjälp de får mer folk till sina spelningar och på så sätt får den start de behöver.

Försäljning i digital form har som sagt inga produktionskostnader. Det innebär att även om man säljer en skiva i nedladdningsbar form för, säg 50kr, så tjänar man betydligt mer än om man säljer den i fysisk form i butik, samtidigt som köparen får en mycket billigare produkt. Dessutom, det lägre priset gör att man får fler köpare. Naturligtvis vill många fortfarande ha en skiva som de kan ta på, men den kan fortfarande finnas för dem.

Som jag tidigare nämnt så har undersökningar visat att fildelning hjälper små artister, just för att de hittar sina tusen fans. Personligen tror jag dock att även större artister kan dra nytta av den, om de bara listar ut hur de ska använda den. Senast jag såg någon information om det så hade The Pirate Bay 12 miljoner samtidiga användare. 12 miljoner är mycket, troligen i klass med vad Google har, och TPB är långt ifrån den enda siten. Jag är ingenjör, inte marknadsförare, men jag är övertygad om att det går att hitta en lönsam betalande kundbas om man vågar släppa lite gratis produktprover till 12 miljoner samtidiga användare.

Kopiering och fria produkter ger konsumenten en helt ny position. Tidigare har man haft ett system som är "buy before you try". Man köpte grisen i säcken och hoppades att innehållet matchade det coola omslaget. Genom att möjliggöra att man prövar först så har man vänt detta till ett "try before you buy". Detta tror jag kommer att gynna de bra artisterna, medan kakformsartisterna som jättebolagen pushar ut med mördande reklam kommer att förlora lite. En kvalitetshöjande effekt, alltså.

Pirater spenderar mycket pengar på kultur. Det är ungefär som med bootlegs från konserter. Vanliga slölyssnare vill inte ha någon halvdan upptagning där man hör publiken mer än artisten, de enda som är intresserade av en sådan är de som redan äger allt som artisten officiellt gett ut, så det handlar mest om en extra service åt fansen. På samma sätt så vill folk köpa sina grejor, men folk har en gräns för hur mycket de kan/vill spendera på kultur. Denna gräns ändras inte av tillgången till kopior, utan det enda som ändras är vad man köper. Här kommer det viktiga: man köper inte de saker man inte kan kopiera, man köper de saker man kopierat och gillar. Med andra ord, kopieringen har på sätt och vis övertagit den roll som exempelvis radio, MTV och utbyte av blandband mellan kompisar hade förr, den är en kanal för att lyssna på ny musik och hitta sådant man vill ha. När man hittat det så köper man. Jag har själv hittat flera artister på detta sätt, artister som jag blivit rekommenderad eller som jag hört en enstaka låt av, men som jag velat testa lite mer innan jag hostar upp pengarna för en skiva som jag dessutom antagligen måste beställa. Har jag gillat artisten så har jag snart köpt alla skivor han/hon gjort, annars raderar jag kopiorna. Pirater lägger inte ner så mycket arbete för att kopiera för att förstöra kulturen, de gör det för att de älskar kultur och vill kunna utnyttja sina pengar på bästa sätt.

Man kan utnyttja tekniken och öppen kultur på nya sätt. Föregångare på detta område är exempelvis det experimentiella bandet Einstürzende Neubauten, som har provat två olika modeller för detta. Den ena är att man spelade in en skiva och meddelade att när man fått in ett visst belopp i donationer så skulle man släppa den fritt. De som donerat skulle få en specialupplaga och en T-shirt, resten av världen kunde tanka hem den gratis. Jag har också hört att de ger de som har T-shirten möjlighet att träffa dem backstage på konserter. Den andra modellen är att man spelar in konserter man gör, och direkt på plats bränner man CD-skivor och säljer. På så sätt säljer man mer än bara en skiva, man säljer en minnessak från en upplevelse. Visst, eftersom man inte hinner mixa och fixa lika mycket så är det ju inte lika bra som en ordentligt producerad skiva, men för de som var där så är det ett speciellt minne.

* Ett viktigt argument, är det argument som fick min syster (Anna Troberg, författare under pseudonymen Rosetta Sten) att byta från en extremt hållning som var extremt mot fri kultur till att vara så starkt för att hon släppte sin redan publicerade bok för fri nedladdning, något som varit rejält ekonomiskt fördelaktigt för henne då det gett henne uppmärksamhet och flera jobb. Argumentet är att, vare sig man gillar det eller inte så är fildelningen här för att stanna. Antingen anpassar man sig och kanske lyckas, eller så låter man bli att anpassa sig och går under. Man måste spela med de kort man har, inte med de man önskar att man hade. Teknikutvecklingen har ändrat hela spelplanen, och därmed spelet. Min syster beskrev det genom att exemplifiera med vad hon sett i en TV-dokumentär om två grupper som blivit skeppsbrutna. Ena gruppen hade accepterat situationen och agerat därefter och klarade sig rätt bra, medan den andra fastnade i tankespåret "Jag önskar att jag inte var här, varför hände det här mig?". Den andra gruppen klarade sig inte, trots att båda livbåtarna hade samma förutsättningar.

Rörelsen för fri programvara och fri kultur/information handlar i grund och botten om frihet, inte om gratis. Den är en alternativ affärsmodell, som är fungerande och förhoppningsvis sundare och rättvisare. Det handlar om att lita på sin produkt, lita på att den är bra nog för att konsumenterna ska betala för att den är värd det, snarare än för att de är tvungna. Det handlar om att arbeta närmare kunderna.

Jag tror att om man ska förstå fildelningfrågan så måste man också förstå rörelsen för fri kultur/programvara/information, för fildelningen är en extrem av denna rörelse.

Men, rent känslomässigt, visst värmer det lite i hjärtat när du hör någon annan artist göra en av dina låtar på ett sätt som du själv inte tänkt på eller kunnat göra? Visst känns det att du gjort något rätt när du hör dina sånger sjungas, även om det så bara är någon på en camping med en gitarr? Visst, man kanske inte alltid gillar hur andra framför dem, men det är ändå en bekräftelse att de framför dem. Det är spännande när kulturen, sångerna, böckerna, berättelserna får ett eget liv och börjar utvecklas utanför ens egna begränsningar som skapare!

Som jag inledde brevet så är jag medveten om att din ståndpunkt kanske inte kommer att ändras, men jag hoppas att du ändå fått lite mer insikt i vad som driver "andra sidan", att våra motiv är bättre än "Vill ha! Gratis!". Naturligtvis, eftersom det är en relativt ny rörelse, så är inte alla detaljer riktigt slipade än, modellen behöver prövas, kalibreras och justeras. Om man tittar på programvarusidan, som ligger cirka 20 år före musik och böcker, och 25 år före film, så ser man dock att det är en fungerande modell. Inte alla lyckas, men fler än under traditionella modeller. Framför allt så är det en rättvisare spelplan, där det är produktens meriter som avgör om den lyckas, inget annat.

Sorry för fetstilen, den tolkade visst asterisk i början av rad som fetstil.

Såvitt jag kan se så förklarar du inte varför den enskilda upphovsmannen måste fråntas sin upphovsrätt. Ingenting av det du förespråkar kräver att uppphovsmän ger upp sin upphovsrätt. Det kräver att upphovsmän i likhet med din syster VILL släppa sitt verk fritt.

Det förvånar mig storligen att fildelningsförespråkarna som värnar frihet och personlig integritet vill inskränka upphovsmännens frihet att besluta om sina verk.

Bara för att lägga mig i debatten :)
Just den punkten, den ekonomiska upphovsrätten, är min åsikt att den behöver begränsas därför att den inte kan kontrolleras med mindre än total kontroll av privat kommunikation. Det är med andra ord en avvägning av någras önskemål om kontroll och ersättning ställt mot allas önskemål om privat, orörd och oövervakad kommunikation.

För min del spelar det ingen som helst roll om kontrollen av filer som skickas fram och tillbaka sker automatiskt eller manuellt, INGEN har rätt att titta i det jag skickar till mina vänner för att se om det är en film, bok eller programvara och om jag isf är upphovsmannen till något av dessa.

Tyvärr så är den tekniska verkligheten sådan att det är valet vi står inför om någon kan hitta en modell där vi kan kontrollera lagens efterlevnad utan att bryta principen om kommunikationshemlighet är jag mer än villig att lyssna.

PP var för mig det alternativ där avvägningen gjorts och där jag kan leva med konsekvenserna, jag fuskar på programmeringsfältet med jämna mellanrum, ingen vill minska mina rättigheter när det gäller din fråga 2. snarare tvärt om samtidigt som mina kommersiella rättigheter finns kvar, tjänar du pengar på min mjukvara skall jag göra det.

1. så visst är det två skilda saker, men som jag beskrev ovan hänger dom ihop så intimt att dem inte går att separera utan konsekvenser för andra rättigheter.

3. Kan jag ju bara hålla med om, många mjukvaror har ju, som Anders beskrev, blivit ofantligt mycket bättre tack vare bredden av utvecklare och kreatörer. Att kultur skulle bli sämre av att fler utövar och skapar är nog bland det mest löjeväckande argumenten som hörts i debatten hitils.

4. Den svåraste frågan :). Att det går har ju samma opensource industri visat, inte att förglömma är det försprång att utveckla affärsmetoder dom har. Som Anders skrev ovan har dom ju hållit på med det här ett antal år nu. Men både SUN, NOVELL och många med dom har bevisat att det går.

Nu påstår jag inte att modellerna skulle fungera för kreatörer på kultursidan på samma sätt. Samtidigt måste jag ju anse att ni, och tolka inte det personligt, har slösat bort hela den tiden till att försöka hålla kvar ett system som var inne på sin svanesång redan för 10-15 år sedan. Samtidigt har många kulturkreatörer varit snabba på att ta till sig nya modeller, bland dom stora finns Radiohead och Nine inch nails och bland dom små finns ex Hybris som använder internet som marknadskanal.

För att vara lite elak kan man ju jämföra tiden före copyright, det är ju en ganska ny uppfinning historiskt sett, med den innan. Musikanterna fick betalt, gör man en räkning av antalet per capita är min uppfattning att det troligtvis var betydligt fler då än nu som försörjde sig på sitt spelande, jag har dock bara min känsla att gå på i det fallet. Ingen av dom kunde iof köpa ett par dussin snabba Arabhästar (kontra privata jetplan) eller en ö någonstans att dra sig tillbaka till. Och för den som vill jämföra kvalitet så står sig Mozarts bästa mot Brittneys vilken dag som helst :).

Ledsen för allt utrymme som gick åt och mitt långrandiga inlägg, hoppas jag inte blev altför förvirrande.

Argumentet att man inte varken bör eller ska kontrollera individens kommunikation (vilket vi väl alla håller med om) och därmed drar slutsatsen att vi inte kan upprätthålla upphovsrätten, är och förblir felaktig.
Det skulle innebära att all kriminell verksamhet som sker över internet skulle vara fri i och med att man annars måste kontrollera alla indivders kommunikation.
Varför skulle samhället tillåta detta?
Vid misstanke om brott agerar myndigheterna, varför skall det vara anorlunda bara för att det sker digitalt?

Varje individ som skapar ett verk borde själv få välja om det är fritt att använda verket utan ekonomisk ersättning. Om individen deklarerar att vem som helst närsom helst får göra vad som helst med verket så är detta också upphovsmakarens val.

Om en författare skapar en bok och i försättsbladet skriver - all digital kopiering av detta verk förbjudes härmed - så skulle varje individs digitala kopia vara ett brott även all form av digital distribution (oavsett om den sker via bittorrent eller annat format) skulle vara ett brott.

Gelo: Stures inlägg täcker mina invändningar mot din argumentation.

Sture: Så rätt du har!

Jag ska inte lägga mig i den här debatten för jag är alldeles för okunnig för att ha en vettig åsikt. Men jag måste bara tillåta mig att bli lite hänförd över vilka möjligheter till debatt, både på bredden och på djupet, som bloggen ger. Det finns mycket intressant att hämta för den som vågar ta klivit bort från Blondinbella, eller hur man ska uttrycka det.

Jag läser inläggen här och tar till mig den kunskap i ämnet som erbjuds, detta är ett område som inte så många i min generation (gravt medelålders!) är engagerade i. Men vi kanske borde vara det, för frågorna är viktiga.

"Såvitt jag kan se så förklarar du inte varför den enskilda upphovsmannen måste fråntas sin upphovsrätt. Ingenting av det du förespråkar kräver att uppphovsmän ger upp sin upphovsrätt. Det kräver att upphovsmän i likhet med din syster VILL släppa sitt verk fritt."

Jag talade om det senare i dialogen med Wiehe. I princip så är det min övertygelse att fri och ofri kultur inte kan samexistera. Om den fria kulturen får konkurrera på en jämn spelplan så kommer den att konkurrera ut den ofria, därför gör industrin bakom den ofria kulturen allt den kan för att se till att spelplanen inte är jämn (tex genom att ha lobbyister som verkar för att fri kultur ska kriminaliseras genom att bara tillåta att musikindustrin har rätt att producera musik och att fri programvara inte ska tillåtas av konkurrensskäl) så att de kan krossa den fria kulturen.

Båda vet att bara en kommer att stå upp när dammet lagt sig. Det är därför vi ser sådana fulknep från upphovsrättsindustrin och det är därför vi ser fildelning. Både fri och ofri kultur slåss för sin överlevnad.

"Om en författare skapar en bok och i försättsbladet skriver - all digital kopiering av detta verk förbjudes härmed - så skulle varje individs digitala kopia vara ett brott även all form av digital distribution (oavsett om den sker via bittorrent eller annat format) skulle vara ett brott."

...och den skulle vara omöjlig att trycka, eftersom tryck och layout och sånt idag är digitalt.

En annan fråga är var kopieringen sker, eftersom de flesta idag sitter på ADSL eller liknande lösningar, där kommunikationen faktiskt är analog.

Anders, nu ältar du bara. Författaren förbjuder all distrubution av digitala kopior, det är författarens val och om du digitaliserar den begår du ett brott i och med att du bryter mot författarens uttalade användar vilkor. Det innbär att allt innehav av digitala kopior eller torrentfiler samt idexering eller länkning av densamma skulle vara brottsligt oavsett om det är via TPB eller Google. Författaren och hans verk borde ha rätt att slippa stå med i Googles eller TPBs idexering på samma sätt som en person har rätt att inte stå med i telefonkatalogen. Annars finns det ju ingen personlig integritet att tala om!

Anders Troberg:
Vad menar du med "ofri kultur"? Om den enskilde upphovsmannen äger ensamrätt till sitt verk så är väl den enskilde upphovsmannen fri att göra vad han/hon vill med sitt verk?

Menar du att kultur uppstår av sig själv och fångas in av ondskefulla upphovsmän som jag eller din syster och måste släppas fri från de ohemula krav på upphovsrätt som vi påstår oss ha idag?

Nej, det tror jag inte att du menar.

Du pratar fortfarande om de avtal enskilda upphovsmän från Prince till din syster och jag skriver med skivbolag eller bokförlag.

Det är de avtalen som gör verken ofria i betydelsen att bolagen har, genom att jag eller Prince eller din syster, skrivit under avtalet fått ta över de i avtalet reglerade rättigheterna.

Avtalen med bolagen vill du komma åt genom att beröva mig min upphovsrätt.

Du vill därmed omyndigförklara mig utifrån en åsikt om att jag inte kan hantera den rätt jag har. Du förväntar dig att jag ska fortsätta att skapa och att alla andra ska få använda det jag skapat på sätt som behagar var och en.

Det blir kontentan av ditt resonemang.

"Vad menar du med "ofri kultur"? Om den enskilde upphovsmannen äger ensamrätt till sitt verk så är väl den enskilde upphovsmannen fri att göra vad han/hon vill med sitt verk?"

Kultur som inte uppfyller de fyra friheterna som jag beskrev tidigare (läs programvara som verk):

Friheten att använda programvaran för vilket ändamål man vill.
Friheten att dela med sig av programvaran till andra.
Friheten att modifiera programvaran efter sina egna behov/önskemål.
Friheten att dela med sig av modifikationer man gjort.

"Det är de avtalen som gör verken ofria i betydelsen att bolagen har, genom att jag eller Prince eller din syster, skrivit under avtalet fått ta över de i avtalet reglerade rättigheterna.

Avtalen med bolagen vill du komma åt genom att beröva mig min upphovsrätt."

Nej, de avtalen är fortfarande möjliga för fri kultur, om de uppfyller de fyra kraven enligt ovan.

Läs på om GPL-licensen, den bygger helt och hållet på befintlig upphovsrättslagstiftning, men garanterar ändå att verket är fritt.

Jag tror att förvirringen ligger i att många till en början har svårt att förstå att någon annans användning inte minskar ens eget ägande. GPL och liknande licenser bygger på icke-exklusivt ägande. Du har fortfarande kvar alla de rättigheter du hade förut, skillnaden är bara att med fri kultur så är du inte ensam om dem. Du har fortfarande rätt att publicera ditt verk, att ta betalt för det, att modifiera det och så vidare.

En viktig fråga står obesvarad, nämligen: "Såvitt jag kan se så förklarar du inte varför den enskilda upphovsmannen måste fråntas sin upphovsrätt."

Svar: upphovsmannen skall inte fråntas sin upphovsrätt.

Dock, upphovsrätten måste förändras. Det är inte rimligt att rätten till en bok är reserverad i 70 år efter författarens död, ingen kan övertyga mig om att en sådan rätt hjälper konstnären att leva av sin konst. Det är inte heller rimligt att förbjuda någon att kopiera sin cd till en kompis, betänk svåriheterna att skilja kopierandet till kompisen från att man tar en kopia till sig själv (t.ex. att ha i bilen) som man sedan lånar ut?

...förresten, jag glömde visst nämna att de förändringar av upphovsrätten jag tyckte behövdes är tagna från/inspirerade av piratpartiets partiprogram.

Och att en liten tants andra fråga, den om hur man kan komma åt att ens verk används i sammanhang man inte gillar, borde besvaras av att upphovsrätten inte är tänkt att försvinna -man kommer fortfarande kunna klämma åt Coca-cola om de använder min låt till reklam och man kommer fortfarande inte kunna göra ett dugg om ens låt används som kampsång av nynassarna.

Tack för en intressant bloggpost! Men jag förstod inte riktigt: om du inte vill ändra upphovsrätten, varför tycker du då att ersättningen är en knepig fråga? Jag trodde mest att den var knepig för oss som vill tillåta icke-kommersiell överföring.

En annan fråga: Vad tycker du om de möjligheter som finns redan i dagens upphovsrätt att använda någons verk utan tillåtelse? T ex rätten att sprida inköpta verk i vilket sammanhang som helst, eller bibliotekens rätt att låna ut dem utan att fråga - och i de flesta fall heller inte ersätta - författaren.

Och en tredje fråga: Vad tycker du om straffnivån? Är det rimligt att icke-kommersiella fildelare ska kunna dömas till fängelse? Ska det vara tillräcklig grund för husrannsakan?

Rätten till privat kommunikation får brytas ja, inte vid brottslighet dock utan enbart vid så grov brottslighet att straffet kan bli två års fängelse. I det här fallet kan dessutom inte brottsligheten upptäckas utan att redan ha kontrollerat min kommunikation, så lite av ett moment 22 där. Övrig brottslighet på internet upptäcks genom att jag blir lurad på pengar och anmäler, ett företag blir lurade och anmäler osv, därefter kan om brottet är tillräckligt grovt avlyssning och andra tvångsmedel tas till.

Detta är ju också anledningen till att "industrin" lobbar fram kontroller och filter funktioner både hos lagstiftare och övriga inblandade, man vill att ispn skall vara ansvarig för vad dom förmedlar osv.

Hej En liten tant!
Tack så hemskt mycket för ditt svar. Du har brev på min blogg: http://rosettasten.com/2008/09/09/svar-till-en-trevlig-liten-tant/
Ha det riktigt bra!
Anna

Gelo: Om man ser att en film laddats ned 200 000 gånger via en illegal bittorrent på TPB och att bolaget som äger filmen anmäler detta så bryts inte privat kommunikation innan det är tydligt att ett brott har har utförts. Så man behöver inte kontrollera din kommunikation för att se att ett brott är begånget.

Sture, det man vet är att filmen laddats ner till 200 000 IP-adresser, inget annat. 200 000 rätt så ringa brott mot upphovsrätten. Jag tror inte att man får avlyssna folk med mindre än att de misstänks för så grova brott att de skulle kunna få två års fängelse, därmed blir avlyssning av folk för att de misstänks tanka hem filmer lite....löjlig.

Du kommer säkert att invända att man skall straffa de som står bakom en av hemsidorna (t.ex. Google eller The Pirate Bay) från vilken man kan hitta länken till filen som gör det möjligt ladda hem filen som en privatperson delar ut, men det har faktiskt åklagare Håkan Roswall förklarat att man inte kan eftersom det inte är brottsligt att länka till saker.

200 000 nedladdningar av en fil är ett grovt brott. Hade personen som först lade upp bittorrent filen distribuerat 200 000 kopior av en DVD hade polisen satt igång en undersökning med telefonavlyssning samt avlyssnat all internetverksamhet hos individen. Det finns ingen anledning att inte samma ska skulle göras bara för att det sker över internet.

Om det är så att man säljer 200000 kopior så är det ett brott, om man seedar sin torrent en vecka och så råkar det den här gången bli 200000 nedladdningar är det inget brott.

... och för att veta om man seedar en torrent till en fil man gjort själv eller om det är britneys senaste måste man granska all kommunikation för den som lagt upp torrentfilen, och för att veta vem det är som egentligen seedat vilken information till vem så måste man lyssna av alla 200000 IP-adressernas kommunikation (eftesom alla laddar ner av varandra). Sådan avlyssning är helt orimlig.

Jo Jesper, att distribuera 200 000 digitala kopior är ett brott. Och man behöver bara ta reda på vem som lade upp bittorrent filen till att börja med. I och med att de flesta som lägger upp bittorrent lägger upp mer än en fil (många lägger upp ett par i veckan) så kan man ta reda på IP adressen via avlyssning som är tillåten vid misstanke om brott.

Sture, missad poäng, om man lägger upp en torrent på t.ex bittorrent monster och den till slut resulterar i 2000000 kopior är det snarast att jämföra med att jag kopierar till två personer som vardera kopierar till två personer och så vidare i hur många led de nu krävs. Alla inblandades del i det hela blir rätt liten, och alla måste få all sin kommunikation övervakad för att man skall vara säker på deras del i brottet. När detta är gjort återstår att binda en person vid tilltaget att vid en viss IP-adress, vid en viss tidpunkt, bestämma sig för att öppna torrentfilen med sin bittorrentklient. Det är INTE samma sak som att namnet på kontraktet för internetuppkopplingen till vilken IP-adressen råkade höra då torrentandet började är den som startade upp/nedladdningen. Mycket polisjobb bara föra att någon ville dela med sig av en kulturupplevelse.

De flesta filer på de flesta bittorrent siter har inte mer än runt 100 seedare. 200 000 delat med 100 är 20 000 filer per person. Men det är ovesäntligt. Upphovsmkaren behöver bara komma åt individen som lade upp orginal filen och väcka åtal mot denne.

Ok, nu måste vi nog sansa oss lite. Om du gör antagandet att "de flesta torrents" har ungefär 100 seeders, då kan jag nästan garantera att samma torrent INTE har 200.000 nedladdningar i sin statistik. Du kan inte föra en debatt på statistik du hittar på.

Nästa punkt: Om man vill jämföra illegal nedladdning med andra brott måste man göra det på samma sätt. Du kan inte anmäla din granne för bilstöld för att du TROR att han kommer stjäla din bil, eller för han "är en sån där typ". Han måste ha begått brottet först. På samma sätt får det aldrig vara lagligt att avlyssna och utreda personer för att de KANSKE kommer, eller har, laddat ner musik. Det är fullständigt rättsvidrigt, och måste så förbli. Man får bara utreda brott med skälig misstanke, och bara döma folk som är garanterat skyldiga. "Innocent until proven guilty", som amerikanarna är så förtjusta i att hyckla med :)

Punkt tre: En upphovsman har inte rätt att ställa vilka krav som helst. Att börja hitta på regler och skriva in dem i försättsbladet är inte nödvändigtvis lagligt. Just för tillfället har en upphovsman rätt att förbjuda digital kopiering, ja, men det är en av de frågor Piratpartiet vill diskutera och eventuellt förändra. T.ex. är det en idé att kanske tillåta privat kopiering utan ekonomisk vinning. En digital kopia är aldrig en utebliven försäljning, och de som resonerar på det viset är grovt oärliga. Naturligtvis är det en avvägning, men som sagt, det är en öppen diskussion och ingen, speciellt inte Piratpartiet, har ännu tagit några fasta beslut om saken.

Sture, du har helt rätt i att man kan nöja sig med att gå på den som lagt upp torrentfilen och sedan nöjt tycka att man "gjort" något. Jag tycker inte att det är ett problem om någon delar med sig av en film så att just denne råkar bistå med 20000 kopior, men jag skall ändå argumentera för det orimliga i att ge sig på denne: Låt oss utgå från att vi endast kan se att en person delat ut filmen, inte hur många kopior detta resulterat i. Då skulle man kunna tänka sig att den som bara delat ut en film bara begått ett försumbart brott (kört 51km/h på 50-väg), men även om man delat ut flera filmer eller skivor eller böcker så är det ju ändå fråga om enskilda brott mot upphovsrätten, dvs brottet mot den enskilde upphovsrättsinnehavaren är försumbart.

Alternativet är såklart att kolla hur många kopior som spridits, men då är man inne på vad jag betraktar som orimlig övervakning.

Min slutsats av mitt eget resonemang är att fildelningens vara eller icke-vara är ett val mellan fri fildelning och total övervakning, och därmed ett lätt val. Jag tror också att skiv- och filmbolagen skulle vara betjänta av att utveckla sina affärsidéer så att de fungerar i samtiden istället för att försöka vrida klockan tillbaka. åsikter, åsikter.

Kan helt hålla med om att skiv - filmbolag och förlag måste hitta nya sätt att förmedla sina produkter. Allt måste vägas mot vartannat. Men brott begånget på Internet kan inte ske utan utredning och konsekvens likväl som det inte gör det utanför Internet.

@Sture: Dett resonemang om 200000 kopior är inte riktigt tekniskt korrekt.

Den ursprunglige seedaren kan sluta seeda så fort nån annan har fått hem en hel kopia. Sedan funkar det av sig självt. Det är därför populära filer kan finnas kvar på bittorrent så länge de är populära, tillkommande nedladdare tar över efter hand.

Det går därför inte att utan vidare påstå att ursprunsgsseedaren har publicerat 200000 kopior, han kan mycket väl stängt ner sin dator efter första kopian. Så hur avgör man hur allvarligt brottet är?

Oj, vilken debatt som pågår här då!! Jag håller mig till Inga M:s kommentar, den får tala för mig med även om medelåldern kanske inte är lika grav här ;-))

Vid kriminella handlingar som begås utanför internet ingår vid domsluts bedömande element som uppsåt, uppkommen skada, etc. Uppsåtet att fildela illegalt om materialet ligger på TPB är ganska tydligt. Om resultatet av en uppladdad fil är 200 000 kopior så kommer givetvis upphovsmakaren att kräva ersättning för 200 000 kopior varvid fildelaren kommer att säga att en nedladdad fil inte är det samma som en köpt film eller skiva eller bok. Jag tippar att vi i framtiden kommer att få utlåtande där uppsåtet blir den viktiga biten och om filen är delad mer än kanske 15 ggr så kommer det att ses som grovt brott, samtidigt som innehav av mer än typ 150 illegalt delade filmer kommer att ses som grovt.

Uppriktigt sagt missar ni en av mina poänger. Vad filnanet eller beskrivningen på tpb än säger kan det inte ge någon rätt att kontrollera vad jag skickar eller tar emot och innan det har skett kan ingen veta om "britneys bästa.mp3" är någons dotter på blockflöjt eller dålig amerikansk pop.

problemet/fördelen med tekniken är just att det bara är en karta man får från tpb eller andra trackers, inte informationen i sig. Ett annat problem är all annan kommunikation, torrents är bara ett sätt att dela med sig av filer, mail, ftp, skype, msn osv är andra. Hur skall man där särskilja skyddad musik från min chatt med mina bästa vänner, mail till advokat och läkare osv?

En annan detalj är det faktum att de flesta trackers inte lagrar ipadresser som hämtat saker från dom, så är det ok att avlyssna ett antal personer som hämtar lagliga saker för att komma åt dom som hämtar olagliga?

Som jag skrev i första inlägget anser jag att rättsskydd och integritetsskydd måste komma före några fås önskan så mitt svar på den fråga är nog tämligen självklar.

Om en upphovsmakare laddar ned "britneys bästa.mp3" och hör att det är dennes verk som delas bör upphovsmakaren ha rätt att anmäla otillbörligt nyttjande av materialet. Varpå myndigheterna bör ha rätt att tracka aktivitet rörande den illegala länken.

Har inte Upphovsrätten instiftats för att skydda verk från <b>kommersiellt upphovsrättsintrång</b>?

Därför undrar jag om rätten till ersättning inte har förvrängts och missbrukas av dom i huvudsak <b>amerikanska särintrissen</b> - dvs dom <A href=http://en.wikipedia.org/wiki/Music_industry>4 stora amerikanska musikbolag</A> som kontrollerar 90% av musikindustrin i världen? - Är det verkligen rimlig att Upphovsrätten används för att kriminalisera och jaga helt vanliga jobbare - studenter och tonåringar som <b>helt utan vinstintressen</b> delar innehållet på sina hårddiskar med varandra?

Lägg också märke till att fildelningen och då framförallt den sk "olagliga" delen har skapat en helt ny marnad för t ex. mp3-spelare. - Apple skulle <b>aldrig</b> ha lanserat sin IPod om inte miljoner människor hade massor av "olaglig" nedladdad musik som de kunde kopiera över. - Fildelare skapar också <b>världens största</b> digitala arkiv på Internet med sina aktiviteter - en kulturskatt utan dess like - fritt att använda för var och en.

Jag kan dock instämma i att "portaler" som t ex The Pirate Bay skulle kunna betala en viss summa för varje förmedling (nedladdat torrent) av ett upphovsrättsskyddat verk - Så vid jag förstår betalar de dock redan <b>skatt</b> på sina reklaminkomster.

Personlig integritet är alltid viktig.
Men det finns samtidigt alltid reglering. När du flyger röntgas ditt bagage och du kroppsvisiteras samt att de kollar genom ditt handbagage. När du anländer i nästa land fyller du i tulldeklarationer och om igen kan allt ditt bagage undersökas.

När du skickar paket utomlands får du fylla i en deklaration om innehållet och avsikten med innehållet innan posten eller budfirman hanterar paketet.

Sen vet jag inte om någon kan anse det är fildelarna som SKAPAR "en kulturskatt" jag måste nog anse att det är skaparna av musiken, böckerna, filmerna som skapar kulturskatten.
Fildelarna och internet är enbart en form av distribution och ett publikations format och om denna distribution och publikation är vinstgivande (som via TPB och andra portaler) bör vinst delas med upphovsmakarna vars verk ligger till grund för verksamheten. Samtidigt så bör det finnas reglering över hur mycket fildelning som kan anses vara ideell. Om jag delar min fil med 12 000 000 användare är det ideell delning som inte skadar någon? om någon lånar min bil över natten och kör 12 000 mil så har jag bilen kvar men den är mer begagnad än innan och därmed mindre värd. Samtidigt som att dela med 12 av mina nära vänner bör anses vara ideellt och skadan det åsamkar obetydlig.

Men jag tror att det mest av detta kommer att lösa sig när musik industrin och film industrin slutar se på hårdvaran som viktig. Det är upplevelsen de säljer och kan man få den för en mindre summa direkt in i datorn när man vill så blir samlandet av material på hård diskar och DVD skivor enbart meningslös och krånglig i förhållande till att betala 10 kr för en film eller 10 kr för 1 timmes blandad Bob Dyland eller - 2 timmar Britneys och Paris samlade bästa party mix (en motsägelse i sig själv?).

Böcker bli en svårare nöt att knäcka i och med att de flesta böcker konsumeras en gång samt att det tar längre tid att nyttja boken varpå den moderna slit och släng kulturen inte passar samman med formatet.

:) uppriktigt sagt hade jag nog varit nöjd med ditt scenario, om upphovsrättsinnehavaren laddar hem, kontrollerar och anmäler. Nu är det inte det vi pratar om, det man istället lobbar igenom är automatiska filter i utrustning på internet som skall kontrollera och varna för otillåtet mtrl. Dessa måste då gå igenom ALL trafik, inte bara den jag väljer att dela med mig av på en publik server och helt plötsligt tappade jag hela min privata kommunikation över i-net. Som jag försökte få fram innan, lagar skrivs inte för Pirate bay användare enbart.

Det är en oerhörd skillnad på intrång när jag VÄLJER att flyga, och i förväg kan ta ställning till om jag vill acceptera intrånget, eller om jag TVINGAS passera utrustning som går igenom och "godkänner" det jag skickade till någon annan.

Gelo,
Mitt scenario är ju så som det fungerar civilrättsligt utanför Internet i alla andra sammanhang.

I övrigt.
Man får gör många val utanför internet.

Varje gång du skickar ett internationellt paket med posten eller annan tjänst får du också acceptera att deklarera innehållet samt paketets status som gåva etc. Det är ditt VAL att skicka paketet.

Varje gång du går ut på Internet VÄLJER du att göra det, du är inte tvingad, det är ditt VAL.

Vad det gäller e-mail utan "attachment" förstår jag din oro inför reglering och kontroll.

Sture borde lära sig läsa - Jag sa att fildelare hade skapat världens största digitala ARKIV.

Sture borde också betänka att integritetskränkande åtgärder kan vara acceptabla OM det riktar sig mot aktiviteter som kan skada ALLMÄNHETEN och som INTE riktar sig mot ALLA - så vid jag kan se skadar inte fildelningen inte NÅGON - Allt vi har är SPEKULATIONER och teoretiska RESONEMANG.

Och åter igen - BIBEHÅLL upphovsrätten som skydd mot KOMMERSIELLT UPPHOVSINTRÅNG men släpp den IDEELLA fildelningen - dvs den aktivitet där vanliga internetanvändare delar filer med varandra helt UTAN vinstintressen - FRI!!!!

Behåll upphovsrätten och se till att den följs på samma sätt som sker utanför internet. Allt som är olagligt "offline" bör vara olagligt "online". Nu verkar det som detta diskuteras friskt på både ICAN och GCA möten och det verkar som de börjar närma sig just konceptet att internationella lagar som gäller i övrigt också skall gälla internet.
Sedan är det skillnad på att skapa och samla. Fildelarna samlar världens största digitala arkiv på samma sätt som det finns individer som har världens största samling av tändsticksaskar eller knappnålar och detta faller knappast under beskrivningen skapa.

TTill alla: Jag är djupt tacksam över att jag har en vapendragare som Sture som debatterar här när jag inte har tid. Det vill säga - jag instämmer i allt Sture skrivit ovan.